I den episka dikten Beowulf används principen "show, don't tell" flitigt för att ge berättelsen liv och skapa en levande och minnesvärd upplevelse för läsaren. Här är några exempel på hur denna princip används i Beowulf:
- Beskrivande språk :Dikten använder ett rikt, beskrivande språk för att måla levande bilder av karaktärer, miljöer och händelser. Till exempel, när den beskriver monstret Grendel, använder dikten bilder och metaforer för att skapa en känsla av rädsla och fruktan:
> "Från kärret, från botten
Från de dimmiga myrarna kom Grendel,
Vem hemsökte de ödsliga kärren,
Myrarna och bergen,
Monsterns hem."
- Åtgärd :Dikten förlitar sig också mycket på handling för att förmedla information och föra handlingen framåt. Istället för att bara säga att Beowulf är en stark krigare, visar dikten honom i aktion, kämpar mot Grendel och draken, och visar sitt mod och styrka genom sina handlingar.
- Dialog :Dialog är ett annat effektivt sätt att "visa, berätta inte" i litteraturen. Beowulf använder dialog för att avslöja karaktärens motivation och relationer, samt för att ge viktig information om historien. Till exempel avslöjar samtalet mellan Beowulf och kung Hrothgar innan striden med Grendel kungens nöd och Beowulfs beslutsamhet att hjälpa.
Sammantaget används principen "visa, säg inte" effektivt genom hela episka Beowulf för att skapa en mer engagerande och uppslukande upplevelse för läsaren, vilket ger karaktärerna, miljöerna och händelserna liv på ett levande och minnesvärt sätt.