1. Dansstil: "Ghost Dances" anses vara en blandning av klassisk balett, modern dans och samtida tekniker, som visar upp komplex och intrikat koreografi som utmanar dansare fysiskt och känslomässigt.
2. Musik: Baletten ackompanjeras av Hector Berlioz kraftfulla orkesterstycke, "Symphonie Fantastique". Musiken är känd för sina dramatiska och känsloladdade sekvenser, som perfekt kompletterar dansrörelserna och skapar en slagkraftig atmosfär.
3. Inspiration: Bruce inspirerades av Native American Ghost Dance-rörelsen på 1890-talet, ett andligt och kulturellt fenomen. Baletten skildrar kampen och motståndet som ursprungsbefolkningen möter samtidigt som den utforskar teman som andlighet, förtryck och sökandet efter frihet.
4. Berättelse: "Ghost Dances" följer inte en traditionell narrativ struktur utan presenterar istället en serie sammankopplade scener och bilder som frammanar andan i Ghost Dance-ceremonierna och det amerikanska indianfolkets motståndskraft.
5. Dräkter: Dansarna är utsmyckade i utarbetade kostymer inspirerade av indianska stamkläder. Dessa kostymer spelar en viktig roll för att förstärka den visuella aspekten av baletten och porträttera den kulturella essensen av Spökdanserna.
6. Samarbete: Bruce arbetade nära med indianska dansare och kulturkonsulter för att säkerställa äkthet och respekt för de traditioner de skildrade i baletten.
7. Konsekvens: "Ghost Dances" har blivit kritikerrosad för sin innovativa koreografi, kraftfulla berättande och sin utforskning av kulturella teman som får resonans hos publik över hela världen. Det är fortfarande ett betydande verk i den samtida balettrepertoaren.
8. Återupplivanden: Baletten har återupplivats flera gånger sedan premiären, vilket visar på sin bestående relevans och konstnärliga förtjänst. Olika danskompanier runt om i världen har framfört sina tolkningar av "Ghost Dances", för att vidmakthålla dess inverkan på balettvärlden.