* Lydnad och blind tro: Erasmus kritiserade den obestridliga lydnad som krävdes av vissa klosterordnar och hävdade att den kvävde kritiskt tänkande och individuellt omdöme. Han trodde att sann fromhet borde baseras på förnuft och förståelse, inte blind anslutning till auktoritet.
* Löften om fattigdom och kyskhet: Samtidigt som han respekterade idealen bakom dessa löften, såg Erasmus att deras praktiska genomförande ofta ledde till hyckleri och korruption. Han hävdade att vissa munkar använde sina löften som ett sätt att undvika ansvar och för att få makt och inflytande.
* Ritualer och ceremoni: Erasmus var kritisk till utarbetade och meningslösa ritualer, och såg dem som enbart uppvisningar av yttre fromhet som saknade sann andlig substans. Han förespråkade en enklare, mer personlig form av religion baserad på inre reflektion och individuell tro.
* Monastiskt stipendium: Erasmus hånade vissa munkars ytliga stipendium och hävdade att deras fokus på mystiska och irrelevanta ämnen var skadligt för strävan efter genuin kunskap. Han ansåg att stipendium borde vara praktiskt och relevant för samhällets behov.
* Presterskapets makt: Erasmus var kritisk till den överdrivna makt som utövades av prästerskapet, särskilt kyrkans hierarki. Han hävdade att kyrkan hade blivit för världslig och korrupt, och förlorat sitt verkliga uppdrag att sprida evangeliet och främja kristna värderingar ur sikte.
Erasmus kritik syftade inte till att misskreditera klosterväsendet som helhet. Han insåg värdet av klosterlivet och bidragen från många hängivna munkar. Han trodde dock att vissa metoder hade blivit föråldrade och skadliga, vilket hindrade det sanna syftet med kristen tro och ledde till andlig stagnation. Hans kritik var avsedd att väcka reformer och återuppliva kyrkan och uppmana den att återgå till sina kärnvärden enkelhet, förnuft och genuin fromhet.