Överklass:
* Material: Rika tyger som sammet, siden, satin och brokad var reserverade för de rika. De smyckade sig i lyxiga material importerade från avlägsna länder.
* Färger: Livliga nyanser som crimson, guld och lila var populära, vilket tyder på deras höga sociala ställning.
* Utsmyckningar: Utarbetade broderier, spetsar, juveler och ädelmetaller användes rikligt för att pryda plagg. Ju mer genomarbetad utsmyckningen, desto mer rikedom och status visade bäraren.
* Silhuetter: Män bar utarbetade dubbletter, skuren slang (tight sittande byxor med dekorativa snedstreck) och breda volangkragar. Kvinnor tog på sig klänningar med ett åtsittande livstycke och en hel, flytande kjol, ofta med en farthingale (en bågeliknande struktur) för att skapa en bred, dramatisk siluett.
* Tillbehör: Uppseendeväckande smycken som pärlhalsband, guldkedjor och juvelringar var vanliga. Mössor, handskar och fläktar fungerade också som statussymboler.
Lägre klass:
* Material: Ull, linne och hampa var de primära tygerna som användes av arbetarklassen. Dessa material var billigare och mer praktiska för vardagsbruk.
* Färger: Enkla, dämpade färger som brunt, grått och svart dominerade.
* Utsmyckningar: Få utsmyckningar användes, förutom grundläggande sömmar och kanske en enkel knapp.
* Silhuetter: Herrkläderna var enklare och bestod av en dubblett, byxor och en enkel skjorta. Kvinnor bar en enkel, lång klänning med ett löst liv.
* Tillbehör: Smycken var minimala, ofta gjorda av basmaterial som tenn eller trä.
Utöver grunderna:
* Dräktbegränsningar: Den elisabethanska eran såg strikta överdådiga lagar (lagar som reglerar kläder) som förbjöd vissa material och stilar baserat på social rang. Detta säkerställde att kläder var en tydlig indikator på status.
* Regionala variationer: Medan överklassen följde de senaste trenderna från London, fanns regionala variationer i kläder. Till exempel hade de norra delarna av England kallare klimat, vilket ledde till olika typer av ytterkläder.
* Yrke: Vissa yrken, som bönder eller hantverkare, hade sin egen specifika klädsel som speglade deras arbete.
Exempel:
* En rik adelsman skulle bära en lyxig sammetsduk med invecklade guldbroderier, medan en bonde skulle bära en enkel ullduk och byxor.
* En hovdam skulle smycka sig i en sidenklänning med en farthingale, medan en arbetarklasskvinna skulle bära en linneklänning med en enkel rynkad kjol.
Den elisabethanska eran såg en dramatisk uppvisning av rikedom och status genom kläder. Skillnaderna mellan över- och underklassmode var skarpa och mycket reglerade, vilket gjorde kläder till en potent symbol för social ordning i eran.