* Det övernaturliga: Pjäsen visar närvaron av det övernaturliga genom figurer som häxorna, som ses som förkroppsligande av ödets och kaosets kraft. De förutspår Lears framtida olyckor, påverkar hans handlingar och driver handlingen.
* Omen och profetior: Pjäsen är fylld med omens och profetior, ofta tolkade som varningar eller indikatorer på framtida händelser. Narrens kryptiska ord och häxornas förutsägelser underblåser Lears tro på ödets och ödets kraft.
* Naturfenomen: Stormen som rasar tillsammans med Lears känslomässiga sammanbrott ses ofta som en symbol för det kaos och störningar som orsakas av mänsklig dårskap. Naturen som speglar karaktärernas inre kaos stämmer överens med tron att naturliga händelser kan återspegla mänskliga handlingar och känslor.
* Dårens visdom: Narrens närvaro fungerar som en motpol till domstolens rationalitet. Han talar i gåtor och använder folklig visdom, som ofta anspelar på ödets och förmögenhetens makt, och lyfter fram den mörkare sidan av den mänskliga naturen.
* Lears blindhet: Lears blindhet för sina döttrars sanna karaktärer kan tolkas som en form av självförvållad okunnighet. Hans tillit till smicker och hans oförmåga att se sanningen har sina rötter i en önskan om en värld där ordning och förutsägbarhet råder.
Det är viktigt att notera: Medan *King Lear* utforskar dessa teman, presenterar Shakespeare dem inte som nödvändigtvis "vidskepliga" i modern mening. Han blandar skickligt dessa element med mänsklig handlingsfrihet och ansvar.
Pjäsen antyder i slutändan att även om ödet och yttre krafter kan spela en roll, är mänskliga val och handlingar drivkrafterna bakom tragedin som utspelar sig. Vidskepelse kan påverka karaktärers tro, men det är inte den enda anledningen till deras handlingar eller pjäsens tragiska resultat.