Så här bryter det ner:
* Det dramatiska sammanhanget: Hamlet är djupt konflikt och sörjer sin fars död. Han står också inför förråd mot sin farbror, Claudius, som har gifte sig med sin mor och tagit tronen.
* pyrrhus som symbol: Pyrrhus, son till Achilles i grekisk mytologi, är känd för sitt hämndiga dödande av kung Priam efter trojanskriget. Han är en kraftfull bild av raseri och våld.
* Hamlets interna kamp: Genom att hänvisa till Pyrrhus avslöjar Hamlet sina egna känslor av ilska och önskan om hämnd mot Claudius. Han ser sig själv som en potentiell hämnare, jämför sig med den mäktiga Pyrrhus och föreställer sig en våldsam handling mot sin farbror.
* Foreshadowing: Allusionerna förutsätter styckets centrala Tema of Revenge. Även om Hamlet initialt tvekar och kämpar med sitt samvete, pressar bilden av Pyrrhus slutligen honom mot att vidta drastiska åtgärder.
Varför väljer Hamlet den här bilden?
* Parallellism: Spelets övergripande berättelse speglar den grekiska myten om hämnd. Hamlets fars mord är analogt med Trojan -kriget, och Claudius är jämförbar med Priam.
* dramatisk effekt: Allusionen ger en ökad känsla av drama och tragedi, vilket gör publiken medveten om Hamlets potential för våld och förstörelse.
* betoning på Hamlets inre konflikt: Sammanställningen av Hamlets kontemplativa och filosofiska natur med bilden av den våldsamma pyrrhuset betonar konflikten inom honom.
Sammanfattningsvis tjänar Hamlets antydningar till Pyrrhus i Act II, scen II som en potent symbol för hans känslomässiga oro, förkastade hans framtida handlingar och återspeglar spelets centrala teman för hämnd och rättvisa. Han fångas mellan sin önskan om hämnd och sin tveksamma, introspektiva natur, vilket gör bilden av Pyrrhus till en kraftfull och relevant reflektion av hans inre kamp.