Klädmaterial :
- Arbetare bar vanligtvis kläder gjorda av robusta, billiga tyger som bomull eller ull. Dessa material kunde tåla ansträngande arbete och frekvent tvättning.
- Många arbetare bar flera lager för att ge isolering och skydd i de ofta oreglerade temperaturerna i fabriker.
Arbetsskjortor och blusar :
– Män bar ofta arbetsskjortor av bomull eller ull. Dessa skjortor var enkla i designen, med långa ärmar och knäppning framtill.
- Kvinnliga fabriksarbetare bar vanligtvis blusar eller klänningar med långa ärmar och höga urringningar. Dessa erbjöd blygsam täckning samtidigt som de tillät rörelsefrihet.
Arbetsbyxor och overaller :
- Män bar vanligtvis arbetsbyxor eller overaller gjorda av kraftig bomull eller denim. Dessa designades med löst sittande snitt för att möjliggöra enkel rörelse på fabriksgolvet.
– Overaller var ett populärt val för både män och kvinnor eftersom de gav hela kroppen täckning och skydd mot smuts och skräp.
Skor :
– Starka och hållbara skor var avgörande för att skydda arbetarnas fötter från tunga maskiner och ojämna ytor.
– Män bar ofta tunga läderstövlar med stål- eller metalltåhätta för extra skydd.
– Kvinnor bar ibland mer robusta versioner av vardagsskor eller stövlar.
Förkläden :
- Förkläden gjorda av läder eller kraftigt tyg bars ofta av både män och kvinnor för att skydda sina kläder från fläckar, smuts och potentiella föroreningar.
Huvudbonader :
– Män skulle ofta bära kepsar eller hattar gjorda av bomull eller ull, främst för att skydda mot nedfallande skräp eller damm.
– Kvinnor var mer benägna att bära hårbeklädnader som halsdukar eller enkla bandanas.
Färg:
– De flesta arbetarnas klädsel var mörkfärgad för att dölja smuts, smuts och sot, som var vanliga i industriella miljöer.
Det är viktigt att notera att den tidigare nämnda klädseln var de vanliga kläderna som fabriksarbetare bar under 1800-talet. Arbetsförhållanden och klädselsregler varierade mellan branscher, och vissa fabriker kan ha haft ytterligare säkerhetskrav.