I gamla tider bar de fattiga i många kulturer enkla tunikor eller klädnader gjorda av ull eller linne. I Europa, under medeltiden, bar de fattiga ofta grova tunikor eller smockar gjorda av ofärgad ull eller linne, och kan ha gått barfota eller burit enkla skor gjorda av läder eller trä. Under senare århundraden blev de fattigas kläder i Europa alltmer varierande, med regionala skillnader och modeförändringar. I allmänhet bar de fattiga enkla, funktionella kläder gjorda av billiga material, som ull, linne eller bomull, och kompletterade ofta sina kläder med föremål som halsdukar, mössor eller handskar för att skydda sig mot väder och vind.
I många icke-västerländska kulturer var även de fattigas kläder gjorda av enkla material och var ofta färgglada eller dekorerade med traditionella mönster. I vissa fall var de fattigas kläder specifikt utformade för att identifiera dem som sådana, medan det i andra fall helt enkelt var en återspegling av de begränsade resurser som var tillgängliga för de fattiga.
I modern tid varierar de fattigas kläder mycket beroende på region och kultur. I vissa utvecklade länder kan de fattiga ha tillgång till gratis eller billiga kläder genom statliga hjälpprogram eller välgörenhetsorganisationer. I mindre utvecklade länder kan de fattiga fortfarande bära kläder gjorda av enkla material och kan förlita sig på donationer eller begagnade kläder för att tillgodose sina behov.