Symbolik är ett kraftfullt verktyg som kan användas för att kommunicera ett brett spektrum av idéer och känslor som är svåra att uttrycka direkt. Det kan också skapa en känsla av enhet och sammanhållning inom en föreställning genom att knyta ihop olika element och teman. Detta kan göras genom att använda visuella symboler (som rekvisita, kostymer och kulisser), hörselsymboler (som ljudeffekter och musik), eller till och med fysiska symboler (som gester och kroppsrörelser).
Symboliken är inte begränsad till någon enskild teaterstil eller genre. Det finns i allt från traditionella folkspel till avancerade experimentella föreställningar. Det är dock närmast förknippat med de avantgardistiska och expressionistiska rörelserna i början av 1900-talet.
Några av de mest kända exemplen på teatersymbolik inkluderar:
* Maurice Maeterlincks The Blue Bird (1908), som använder jakten på en magisk blåfågel som en metafor för sökandet efter lycka.
* Gerhart Hauptmanns The Weavers (1892), som använder historien om en grupp strejkande arbetare för att symbolisera arbetarklassens kamp.
* Federico García Lorcas blodbröllop (1932), som använder den traditionella spanska balladen med samma namn för att utforska teman som kärlek, död och öde.
Teatersymbolik kan vara ett kraftfullt och gripande sätt att uttrycka komplexa känslor och idéer. Det kan också skapa en känsla av enhet och sammanhållning inom en föreställning genom att knyta ihop olika element och teman.