Under denna tid började dramatiker ses som mer än bara underhållare, utan också som moralfilosofer och samhällskommentatorer. Detta berodde delvis på upplysningens framväxt, som betonade förnuftet, individualismen och individens makt. Dramatiker började använda sina pjäser för att utforska sociala och politiska frågor och för att utmana traditionella värderingar och övertygelser.
Dessutom bidrog uppkomsten av den professionella teatern också till förändringen av dramatikerns image. I takt med att teatrar blev mer kommersialiserade tvingades dramatiker alltmer att tillgodose publikens smaker. Detta ledde till en försämring av kvaliteten på pjäser, och ett skifte i fokus från dramatikern till skådespelaren. Dramatiker blev marginaliserade och isolerade och sågs inte längre som viktiga bidragsgivare till samhället.