- Ben Jonson: Jonson var en samtida med Shakespeare och allmänt betraktad som en av de största författarna under den elisabethanska eran. Han var känd för sina satiriska komedier, som "Volpone" och "Alkemisten". Jonson skrev också ett antal tragedier, bland annat "Sejanus His Fall" och "Catiline".
- Christopher Marlowe: Marlowe var en dramatiker och poet som dog i ung ålder men hade en betydande inverkan på engelsk litteratur. Han är mest känd för sina tragiska pjäser, som "Dr Faustus" och "Tamburlaine den store". Marlowes verk kännetecknas av dess användning av blank vers och dess utforskning av mörka teman, såsom ambition och hämnd.
- Thomas Kyd: Kyd var en dramatiker som är mest känd för sin pjäs "Den spanska tragedin". Denna pjäs blev en stor framgång och anses vara en av de första hämndtragedierna. Kyds verk kännetecknas av dess användning av våld och sensationsförmåga.
- John Webster: Webster var en dramatiker som är mest känd för sina tragedier, som "Hertiginnan av Malfi" och "Den vita djävulen". Websters arbete kännetecknas av dess användning av mörka bilder och dess utforskning av teman, såsom korruption och svek.
För att hålla jämna steg med Shakespeare försökte dessa dramatiker att överträffa honom i form av spektakel och sensationsförmåga. De använde allt mer grafiskt våld, mer utarbetade kostymer och scenografier och mer komplexa intriger. De försökte också tilltala en bredare publik genom att skriva pjäser som var mer populistiska till sin karaktär.
Till slut kunde Shakespeare behålla sin dominans över den engelska scenen på grund av sina överlägsna skrivförmåga. Hans pjäser var mer nyanserade, mer komplexa och mer känslomässigt kraftfulla än hans konkurrenters. Han hade också en naturlig förmåga att få kontakt med sin publik och att skapa karaktärer som var både trovärdiga och relaterbara.