Samtidigt skulle häxorna också ha setts som figurer av mystik och intriger. Deras framträdande på scenen skulle ha mötts med en känsla av förväntan, eftersom publiken skulle ha varit ivriga att se hur deras handlingar skulle påverka pjäsens händelser. Häxornas mörka och mystiska natur skulle ha tillfört ett inslag av spänning och spänning till pjäsen, och deras närvaro skulle ha hållit publiken på kanten av sina stolar.
Dessutom skulle häxorna ha gett en känsla av moralisk kommentar till pjäsens handling. Deras interaktion med Macbeth och de andra karaktärerna skulle ha tjänat som en påminnelse om farorna med ambition och maktens korrumperande inflytande. Publiken skulle ha lämnats med en känsla av oro och osäkerhet, eftersom de övervägde de moraliska konsekvenserna av häxornas handlingar och deras inverkan på karaktärernas liv.