Groundlings var vanligtvis de fattigaste medlemmarna i samhället, inklusive tiggare, prostituerade och lärlingar. De betalade den lägsta inträdesavgiften, som vanligtvis var en krona eller två. Detta stod i motsats till de dyrare priserna för sittplatser i gallerier eller lådor, som kunde variera från två till sex pence.
Trots deras låga sociala status, var jordnära personer en viktig del av den elisabethanska teatern. De var ofta väldigt högljudda och häcklade skådespelarna eller hejade på dem. De kunde också vara mycket störande, och upplopp var inte ovanligt. Men groundlings var också en mycket lojal publik, och de återvände ofta till samma teater kväll efter kväll.
Grundingarna var en mångfaldig grupp människor, och deras reaktioner på pjäser kunde vara väldigt olika. Vissa skulle bli rörda till tårar av en tragedi, medan andra skulle skratta upprörande åt en komedi. Men de var alla förenade av sin kärlek till teater, och de hjälpte till att skapa en levande och spännande atmosfär i de elisabethanska lekstugor.