1. Elizabethanska eran (1558-1603):
- Dammode:
- Snygga klänningar med höga ruffkragar.
- Tighta livstycken med V-formade urringningar och dekorativa detaljer.
- Vida ärmar ofta puffade vid axlarna och tighta vid handlederna.
- Kjolar i lager med underkjolar och farthingales (bågkjolar) för att skapa en klockformad siluett.
- Utsmyckade huvudbonader, som kepsar med juveler, slöjor och utsmyckade hårstycken.
- Mode för män:
- Dubletter och slang:Monterade dubletter med puffade ärmar och slang (strumpbyxor) som täckte benen.
- Långa kappor eller kappor med päls- eller sammetsdetaljer för högtidliga tillfällen.
- Volanger skjortor och spetsmuddar.
- Ridbyxor (knälånga byxor) för utomhusaktiviteter.
- Hattar som fjäderhattar, baskrar och tricornhattar.
2. Jakobstiden (1603-1625):
- Dammode:
- Högre urringningar och mindre ruff på klänningar.
- Bredare kjolar och mer genomarbetade dekorationer.
– Spetsar och broderier blev allt populärare.
- Spetsiga livstycken med V-ringning.
- Bredbrättade hattar och utarbetade frisyrer.
- Mode för män:
- Kortare dubbletter och lösare ridbyxor.
– Spets och broderier prydde både dubbletter och byxor.
– Höga stövlar och ridstövlar blev vanliga.
– Mjuka, bredbrättade hattar kallade kavaljerer var på modet.
– Rufsade kragar blev gradvis mindre och mindre framträdande.
Under Shakespeares tid värderades livfulla färger, rika tyger som siden, sammet och ull och invecklade broderier högt i kläder. Social status spelade en viktig roll i mode, och bara de rika hade råd med utarbetade plagg och dyra accessoarer. Sumptuära lagar stiftades för att reglera klädseln för olika samhällsklasser.
Shakespeares pjäser reflekterade och kommenterade ofta modetrenderna i hans tid. Karaktärer i hans pjäser använde ofta sina kläder som ett sätt att uttrycka sig själv, social status och bedrägeri.