- Alla män: Kvinnor fick inte uppträda på scenen i det elisabethanska England, så alla kvinnliga roller spelades av män. Detta ledde till utvecklingen av en specialiserad skådespelarteknik känd som "pojkeskådespelare", som tränades från en ung ålder för att spela kvinnliga karaktärer.
- Utvecklade kostymer: Elizabethansk teater var känd för sina påkostade kostymer, som ofta återspeglade karaktärernas sociala status och rikedom. Kostymer var ofta gjorda av dyra tyger och dekorerade med invecklade broderier, juveler och andra utsmyckningar.
- Minimala uppsättningar: Elizabethanska scener var vanligtvis kala, med lite eller inget landskap. Detta berodde delvis på det faktum att teatrar ofta var tillfälliga strukturer, och det var opraktiskt att bygga utarbetade uppsättningar. Användningen av minimala uppsättningar möjliggjorde dock större flexibilitet i iscensättningen och uppmuntrade publiken att använda sin fantasi för att skapa miljön.
- Publikens deltagande: Elizabethan publik var ofta mycket röst och interaktiv. De skulle heja, bu och häckla skådespelarna, och ibland kastade de saker på scenen. Denna nivå av publikdeltagande bidrog till att skapa en känsla av gemenskap och spänning i teatern.
- Improvisation: Elizabethanska skådespelare förväntades kunna improvisera och svara på publikens reaktioner. Detta ledde till en hel del spontanitet och kreativitet i föreställningar.
- Morallektioner: Många elisabethanska pjäser skrevs för att lära ut moraliska lektioner. Dessa pjäser utforskade ofta teman som kärlek, heder, svek och hämnd. Lektionerna som dessa pjäser lärde ut var relevanta för publikens liv, och de hjälpte till att forma de moraliska värderingarna i det elisabethanska samhället.