1. Refräng:
– Refrängen var en grupp skådespelare som gav kommentarer och reaktioner under hela pjäsen.
– De sjöng, dansade och interagerade ibland med huvudpersonerna.
– Refrängen uttryckte ofta samhällets gemensamma röst och känslor inom pjäsens sammanhang.
2. Masker:
– Skådespelare i grekisk teater använde masker för att skildra olika karaktärer och känslor.
- Masker förmedlade karaktärens identitet, kön, sociala status och känslomässiga tillstånd.
– De möjliggjorde snabba karaktärsbyten och förbättrad visuell representation.
3. Kostymer:
– Kostymer var en viktig del av att fastställa karaktärers identiteter och deras sociala status.
- Utarbetade kostymer gav ett visuellt spektakel till föreställningarna.
- Användningen av färg, tyg och ornament hjälpte till att skilja mellan karaktärer.
4. Mimetisk dans:
- Grekiska skådespelare inkorporerade stiliserade dansrörelser för att uttrycka känslor, förmedla berättelser och förstärka dramatiska situationer.
– Mimetisk dans gav en fysisk tolkning av texten, vilket förstärkte det känslomässiga innehållet.
5. Musik:
– Musik var ett viktigt inslag, som ofta gav känslomässig atmosfär och sammanhang.
- Instrument som lyra, flöjt och aulos användes för ackompanjemang, stämningsskapande och intensifierande dramatiska ögonblick.
6. Berättande och struktur:
- Grekisk teater följde en strukturerad berättelse som typiskt var uppdelad i tre delar:protasis (introduktion), epitas (konflikt på väg) och katastrof (slutsats).
- Spelar utforskade teman som öde, rättvisa, gudomlig vedergällning och mänsklig natur.
7. Deus Ex Machina:
– Användningen av en "gud från maskinen" (deus ex machina) blev en konvention för att lösa konflikter eller införa gudomliga ingripanden.
- En kranliknande anordning sänkte en skådespelare som representerade en gudom på scenen, som symboliserar det gudomliga elementet som löser komplexa situationer.
8. Natursköna element:
- Grekisk teater använde ofta minimala kulisser.
– Skene, en byggnad på baksidan av scenen, fungerade som bakgrund för uppträdanden och gav in- och utgångar.
- Det fanns också ekkyklema (en rullande plattform som avslöjar inomhusscener) och periaktoi (roterande prismor som ändrar bakgrunden).
9. Teckentyper:
- Grekisk teater presenterade olika typer av stamkaraktärer, som hjälten, skurken, vise äldre, förtrogna och unga älskare.
– Dessa arketypiska karaktärer tillgodosede publikens förväntningar och förenklade berättandet.
10. Publikens roll:
– Grekisk teater sörjde för storpublik på utomhusamfiteatrar, som den berömda Dionysos teater i Aten.
– Publikens reaktion och delaktighet var avgörande. Det grekiska ordet "teatron" betyder en plats för visning, vilket återspeglar publikens viktiga roll i antik teater.
Dessa tekniker och konventioner bidrog till de dynamiska och kraftfulla teaterupplevelserna i det antika Grekland, vilket gjorde grekisk teater till ett grundläggande inflytande på västerländsk teater och dramatiska traditioner.