1. Överanvändning och förtrogenhet: Skämt som har berättats och återberättats otaliga gånger förlorar sin nyhet och genomslagskraft. Deras punchlines blir förutsägbara och humorn bleknar.
2. Dåligt utförande: Ett välstrukturerat skämt bygger på timing, leverans och en smart punchline. Om något av dessa element saknas kan skämtet falla platt och kännas påtvingat.
3. Klyschiga ämnen: Vissa skämtämnen överanvänds ofta, vilket leder till förutsägbar och oinspirerad humor. Skämt om svärmödrar, blonda skämt och stereotyper faller ofta i denna kategori.
4. Brist på originalitet: Vissa skämt återupptar helt enkelt gamla idéer med mindre modifieringar. Detta kan få dem att känna sig original och olustiga.
5. Personlig smak: Humor är subjektivt. Det en person tycker är roligt kan en annan tycka är halt. Olika kulturer, generationer och individer har olika sinnen för humor.
6. Avsikt: Vissa skämt är avsiktligt lama och syftar till en specifik typ av humor som självironisk skämt eller pappaskämt. Dessa skämt förlitar sig ofta på absurditet och oväntaditet snarare än smart kvickhet.
7. Dålig timing: Att berätta ett skämt vid fel tidpunkt eller till fel publik kan få det att verka besvärligt och olustigt.
8. Brist på sammanhang: Skämt bygger ofta på delad kontext eller kulturell förståelse. Om publiken saknar detta sammanhang kanske skämtet inte landar.
9. Dåligt skrivna punchlines: En svag punchline kan förstöra även en bra installation. En bra punchline borde vara överraskande, smart och relevant för skämtets premiss.
10. Brist på relevans: Skämt som är irrelevanta för det aktuella samtalet eller situationen kan kännas malplacerade och olustiga.
Det är viktigt att komma ihåg att humor är subjektivt. Det en person tycker är halt kan en annan tycka att det är roligt. Faktorerna ovan kan dock bidra till att ett skämt uppfattas som halt.