* Paulus blindhet: Detta är den mest uppenbara och centrala ironin i romanen. Paulus bokstavliga blindhet för världen omkring honom gör honom akut medveten om andras bildliga blindhet. De misslyckas med att se sanningen i situationen vid Lake Windsor Downs, den verkliga orsaken till Eriks mobbning och den faktiska faran som omger dem.
* Eriks "superhjälte"-bild: Erik Fisher, den till synes populära och kraftfulla idrottaren, är faktiskt en djupt osäker och orolig pojke. Han använder våld och hot för att maskera sina sårbarheter. Hans styrka fasad döljer ironiskt nog hans sanna svaghet.
* Den "perfekta" gruppen: Det till synes idylliska samhället Lake Windsor Downs plågas av korruption, våld och brist på ansvar. "Perfektionen" de strävar efter är en fasad som maskerar mörkret under ytan.
* Fotbollslagets seger: Fotbollslagets seger firas som en triumf, men det kostar högt. Laget är byggt på lögner och manipulation, och segern är i slutändan ihålig. Den verkliga kostnaden för denna "framgång" erkänns inte, vilket understryker ironin i att fira en så ytlig prestation.
* Rättvisesystemet: Rättsväsendet, som är tänkt att skydda och upprätthålla lagen, misslyckas med att ta itu med de allvarliga problemen vid Lake Windsor Downs. Detta belyser ironiskt nog systemets otillräcklighet och misslyckandet med att verkligen skydda de oskyldiga.
Sammantaget tjänar ironin i "Tangerine" till att framhäva kontrasten mellan utseende och verklighet. Romanen avslöjar hyckleriet och det mörker som ofta ligger under ytan av till synes perfekta samhällen. Denna ironi tvingar läsaren att ifrågasätta samhällets värderingar och antaganden och att konfrontera konsekvenserna av blind acceptans.