Denna term används genom hela romanen för att hänvisa till de varelser som "föds" genom bett av en vampyr och själva blir odöda. Det betonar deras koppling till natten och deras gemensamma, olycksbådande natur.
Frasen förekommer framför allt i den berömda raden som Dracula själv talade:"Jag är natten! " och "Jag är mörkret! " och senare "Jag är nattens barn! "
Det är viktigt att komma ihåg att även om termen "Nattens barn" direkt refererar till vampyrer i Dracula, har det blivit en bredare, mer metaforisk term som används för att beskriva nattens varelser i andra skönlitterära verk.