Prinsens brist på byrå: I många versioner framställs Prinsen som något passiv. Han blir kär i Askungen baserat på en enda dans och hennes utseende, inte hennes personlighet eller karaktär. Han söker inte aktivt upp henne och litar på att glastoffeln ska hitta henne. Detta kan ses som antiklimaktiskt, särskilt jämfört med mer moderna tagningar där prinsen spelar en mer aktiv roll i sökandet efter Askungen.
Fokus på utseende: Hela handlingen beror på Askungens förvandling genom en magisk klänning och glastofflor. Även om detta är ett klassiskt sagoelement, hävdar vissa kritiker att fokus på yttre skönhet och ytlighet kan kännas antiklimaktiskt, särskilt jämfört med potentialen för en djupare, mer meningsfull relation mellan Askungen och Prinsen.
Frånvaron av konsekvenser: Askungens förvandling är tillfällig. Berättelsen slutar med henne lycklig i alla sina dagar, men det finns ingen verklig utforskning av konsekvenserna av hennes bedrägeri eller hur hon kommer att navigera i sitt nya liv. Detta kan ses som en antiklimaktisk upplösning, som får läsaren att undra hur berättelsen verkligen kommer att utspela sig.
Det magiska slutet: Att lita på magiska element som gudmodern och glastoffeln kan ses som ett antiklimaktiskt sätt att lösa konflikten. Det tar bort spänningen i att Askungen behöver förtjäna sin lycka, vilket gör att slutet känns mindre tillfredsställande och mer som en bekväm lösning.
I slutändan, om du uppfattar ett antiklimax i Askungen eller inte beror på din tolkning av berättelsen och dess teman. Vissa kanske tycker att sagans slut är tillfredsställande, medan andra kanske tycker att det saknar djup och realism.