Hon deltog i STS-40-uppdraget 1991, där hon studerade effekterna av mikrogravitation på mänskliga celler. Denna forskning var en betydande milstolpe inom rymdbiologin och hade potentiella konsekvenser för framtida rymdresor och cancerforskning.
Det är viktigt att notera att hon inte bara var en passagerare. Hon var vetenskapsman och forskare på uppdraget och genomför sina egna experiment.
Även om hennes resa skapade rubriker och bidrog till vår förståelse av rymdfärder och cancer, är det avgörande att inse att hennes berömmelse inte enbart härrör från att vara den första personen med cancer i rymden. Hennes engagemang för forskning och hennes bidrag till det vetenskapliga samfundet är grunden för hennes erkännande.