Bevis som tyder på att han tyckte om det:
* Han var otroligt engagerad i karaktären: Varney skapade noggrant Ernests persona, från det fysiska till rösten. Han utvecklade till och med en bakgrundshistoria och ett personligt liv för Ernest, vilket visade en genuin investering.
* Han lyckades: Ernest P. Worrell blev ett kulturellt fenomen, vilket gav Varney betydande berömmelse och förmögenhet. Denna framgång skulle sannolikt ha varit givande för honom.
* Han var en skicklig komiker: Varney var en begåvad artist, och han tyckte uppenbarligen om att få folk att skratta. Han uttryckte ofta att hans mål var att underhålla publiken, och Ernest gav honom en plattform för att göra det.
Bevis som tyder på att han kan ha tyckt det utmanande:
* Ernest var en krävande roll: Att spela Ernest krävde en konstant ström av energi och fysiskhet. Det här kunde ha varit tröttsamt och kanske till och med stressigt för Varney.
* Han var tvungen att kämpa för erkännande: Medan Ernest var populär, mötte Varney ofta kritik från de som såg karaktären som dum eller lågbrynen. Detta kunde ha varit nedslående.
* Han kämpade med missbruk: Varneys senare år plågades av drogmissbruk, vilket troligen påverkade hans personliga och professionella liv.
I slutändan:
Det är troligt att Varney upplevde både glädjen och utmaningarna med att spela Ernest. Även om han kan ha funnit karaktärens popularitet och komiska frihet givande, kan de fysiska och mentala kraven, såväl som enstaka kritik, ha tagit hårt.
Det är viktigt att komma ihåg att vi bara ser en kändis offentliga persona. Utan personliga berättelser från Varney själv kan vi bara spekulera om hans sanna känslor.