1. Håna den "tragiska historien" :Clownerna är tydligt medvetna om de dystra händelserna som utspelar sig i pjäsen, särskilt Hamlets död. De skämtar om döds- och begravningsriter och använder tragedins språk för att skapa en mörk komisk effekt. Detta hån lyfter fram det absurda i döden, och antyder att även inför djup sorg fortsätter livet och människor hittar sätt att klara sig, även med mörk humor.
2. Kommentera verklighetens natur :Clownernas cyniska iakttagelser om världen ("den här goda ramen, jorden, förefaller mig som en steril udde" och "världen är en mycket öst och väst, och en mycket bra plats att leva i, om man kan komma till det") antyder en desillusion med livets komplexitet. De ifrågasätter meningen och syftet med tillvaron och antyder de existentiella oron som pjäsen utforskar.
3. En förebådande av slutet :Clownernas samtal innehåller referenser till att gräva gravar, hitta dödskallar och dödens oundviklighet. Dessa förebådar Hamlets egen begravning och pjäsens slutgiltiga avslutning. Det förbereder subtilt publiken för tragedins slutgiltighet.
4. Satire of Societal Norms :Clownernas humoristiska utbyte om "stackaren" som "är borta" antyder pjäsens kritik av samhällshyckleri och hur människor ofta ignorerar eller avfärdar lidande. De lyfter fram den privilegierade klassens avskildhet från de verkligheter som de mindre lyckligt lottade står inför.
5. Ställa in tonen för ett skift i uppspelningen :Clownernas lättsamma skämt fungerar som en skarp kontrast till den dystra atmosfären i de tidigare scenerna. Deras närvaro introducerar en förändring i pjäsens ton, vilket leder till en sista konfrontation mellan Hamlet och Laertes, som kulminerar i en känsla av tragisk stängning.
Sammanfattningsvis är clownernas inledande konversation i akt 5, scen 2 av Hamlet inte bara lättsam skämt. Den fungerar som en mångfacetterad kommentar till pjäsens teman om död, dödlighet, sociala orättvisor och det mänskliga tillståndet. Deras humor är mörk, ironisk och tjänar till att både underhålla och provocera publiken och påminner dem om den ständiga närvaron av absurditet och tragedi i livet.