Medan prinsessan faktiskt inte sprider grodor och ormar, spelar berättelsen på ett liknande tema för en förbannelse och den transformativa kraften i kärlek. I berättelsen förbannas prinsessan, på grund av ett trasigt löfte, av en groda för att bara tala i skakning, väsande eller andra djurljud.
Detta leder till en missförstånd där hon verkar tala i konstiga, skrämmande ljud, men i verkligheten är det bara förbannelsen som manifesterar. Det är i slutändan handlingen av sann kärlek som bryter förbannelsen och gör att hon kan tala normalt igen.