Användningen av "Dun dun" kan spåras tillbaka till tidiga radiodramer, där den ofta användes för att indikera ögonblicket för uppenbarelse i en mysterium eller skräckhistoria. Termen populariserades av radioprogrammet The Shadow, som använde ljudeffekten för att lägga till en känsla av mystik och föraningar till sina berättelser.
I radiodramer och gamla tiders radio, där ljudeffekter var avgörande för att skapa en atmosfär, användes "dun dun" ofta för att tillkännage en skurk entré, öka spänningen under skrämmande scener eller dra uppmärksamheten till en plottwist.
Med tiden övergick "dun dun" till visuella medier, särskilt film och tv. Det blev synonymt med spänningsfyllda eller dramatiska ögonblick. Den berömda "Jaws"-temamusiken, komponerad av John Williams, har ett framträdande "dun dun"-motiv. Den har också en framträdande plats i soundtracken till skräckfilmer som "Psycho" och den långvariga tv-serien "CSI".
På senare år har "dun dun" blivit en välkänd och allestädes närvarande ljudeffekt. Dess användning i memes, onlinevideor och komiska sketcher har ytterligare cementerat dess status som en symbol för spänning och överraskning.
Medan "dun dun" fortfarande är den mest kända varianten, finns det andra liknande ljudeffekter som tjänar samma syfte. "Ta-da" används ofta för att indikera ett överraskande eller avslöjande ögonblick, medan "ba-dum-tish" är vanligt att höra i komiska sammanhang för att markera ett skämt eller skapa en humoristisk effekt.
"Dun dun" har satt en bestående prägel på popkulturen och blivit en ikonisk ljudeffekt som omedelbart framkallar en känsla av förväntan, spänning och dramatisk uppenbarelse. Dess inverkan kan ses i olika former av media, från klassiska radiodramer till samtida digitalt innehåll.