Förbannelsen är betydelsefull eftersom den belyser Oidipus tragiska öde och komplexiteten i hans karaktär. Oidipus framställs som en ädel och dygdig man, ändå drivs hans handlingar av hybris (överdriven stolthet) och brist på självmedvetenhet. Genom att förbanna mördaren beseglar han omedvetet sin egen undergång.
Ironin fördjupas när Oidipus så småningom upptäcker sanningen om sitt förflutna och inser att han har uppfyllt profetian han försökte undvika. Han förbannar mördaren utan att veta att det är han själv, och betonar den tragiska naturen av hans undergång och de oundvikliga konsekvenserna av hans handlingar.
Pjäsen utforskar teman om öde, fri vilja och de tragiska konsekvenserna av mänskliga misstag, vilket gör Oidipus förbannelse över mördaren till ett gripande ögonblick av självförverkligande och dramatisk ironi.