Fysisk humor: Grekiska komedier förlitade sig mycket på fysisk humor, såsom slapstick, pratfall och förklädnader. Dessa element bidrog till att skapa en lättsam och underhållande atmosfär.
Feltagna identiteter: Grekiska komedier använde ofta enheten med felaktiga identiteter för att skapa förvirring och humor. Karaktärer skulle ofta misstas för någon annan, vilket leder till missförstånd och komiska situationer.
Politisk och social satir: Grekiska komedier innehöll ofta inslag av politisk och social satir. Dramatiker använde humor för att kritisera regeringen, militären och andra aspekter av samhället. Denna satir var ofta subtil, men den kunde ändå vara mycket effektiv.
Happy Endings: Grekiska komedier slutade vanligtvis med ett lyckligt slut. Huvudkaraktärerna skulle finna kärlek och lycka, och eventuella konflikter skulle lösas. Detta gav en känsla av tillfredsställelse för publiken och fick dem att känna sig upplyfta.
Parodos: Inledande sång framförd av refrängen.
Agon: Tävling:en strid eller konflikt, vanligtvis mellan två eller flera motsatta sidor, men det kan också vara internt.
Kommos: En duett med klagan mellan refrängen och antingen en solosångare eller en semi-refräng.
Stasimon: En körode mellan avsnitten av pjäsen.
Exodos: Det sista avsnittet som leder till finalen.