Inför banketten har Macbeth ordnat så att Banquo och hans son Fleance mördas. Detta förräderi avslöjar Macbeths manipulativa och makthungriga natur. När Macbeth höjer sin kopp och bjuder på en skål för Banquo, är publiken medveten om att Banquo inte längre är närvarande på grund av Macbeths eget bedrägeri.
Ironin ligger i det faktum att Macbeth offentligt hedrar och berömmer Banquo samtidigt som han är hjärnan bakom hans förestående bortgång. Macbeths skål blir en fasad för att dölja hans sanna avsikter, vilket lägger till ett lager av svek och hyckleri till scenen.
Dessutom dyker Banquo-spöket upp under banketten, endast synligt för Macbeth. Detta övernaturliga element understryker ytterligare ironin i situationen när Macbeths skuld och paranoia visar sig framför honom medan han försöker upprätthålla ett yttre utseende av normalitet.
Skålen för Banquo fungerar som en kommentar till Macbeths interna kamp och dissonansen mellan hans handlingar och offentliga personlighet. Det understryker de tragiska konsekvenserna av hans val och belyser det ironiska i hans undergång.