* Pjäsen måste vara skriven med jambisk pentameter. Det betyder att varje diktrad måste bestå av tio stavelser, med betoningen på varannan stavelse.
* Pjäsen måste ha ett lyckligt slut. I en Shakespearesk komedi måste huvudkaraktärerna övervinna sina hinder och hitta lyckan till slut.
* Pjäsen måste innehålla minst en underhandling. Detta är en sekundär berättelse som löper vid sidan av huvudintrigen. Underhandlingen används ofta för att ge komisk relief eller för att utforska olika aspekter av pjäsens teman.
* Pjäsen måste innehålla minst en clown eller dåre. Denna karaktär används för att ge komisk relief och kommentera handlingen i pjäsen.
* Pjäsen måste innehålla en kärlekshistoria. Kärlekshistorien är ofta pjäsens centrala fokus, och det löser sig oftast lyckligt till slut.
Utöver dessa allmänna regler finns det också ett antal specifika konventioner som ofta återfinns i Shakespeares komedier. Till exempel innehåller många Shakespeare-komedier felaktiga identiteter, förklädnader och praktiska skämt. Dessa konventioner bidrar till att skapa en lättsam och festlig atmosfär, vilket är utmärkande för Shakespeares komedi.