Inställningen:
* Deltagare: Barn i åldrarna 3-6 år.
* Villkor: Tre grupper av barn exponerades för olika modeller:
* Aggressiv modell: Modellen lekte aggressivt med Bobo-dockan, slog, sparkade och skrek åt den.
* Icke-aggressiv modell: Modellen lekte lugnt med leksaker och ignorerade Bobo-dockan.
* Kontrollgrupp: Barn såg inte någon modell.
* Observation: Efter exponering för modellen (eller inte) fick barn leka i ett rum med en mängd olika leksaker, inklusive Bobo-dockan.
Resultaten:
* Barn som observerade den aggressiva modellen var mer benägna att bete sig aggressivt mot Bobo-dockan. De imiterade modellens beteenden, inklusive slag, sparkar och verbal aggression.
* Barn som observerade den icke-aggressiva modellen var mindre benägna att vara aggressiva. De lekte lugnt med leksakerna och interagerade med Bobo-dockan på ett mer skonsamt sätt.
* Barn i kontrollgruppen visade minimal aggression.
Viktiga slutsatser:
* Observationsinlärning spelar en viktig roll för att forma beteende. Barn lär sig nya beteenden genom att observera och imitera andra, även när dessa beteenden är aggressiva.
* Bobo-dockaexperimentet gav bevis för Banduras teori om social inlärning. Denna teori säger att lärande sker genom att observera och imitera andras beteenden, såväl som genom förstärkning och bestraffning.
* Studien belyste betydelsen av förebilder för att forma beteende. Positiva förebilder kan uppmuntra prosociala beteenden, medan negativa förebilder kan bidra till aggressiva och skadliga beteenden.
Bobo-dockaexperimentet har haft stor inflytande inom områden som psykologi, utbildning och medievetenskap. Det har implikationer för att förstå hur barn lär sig, vilken roll mediavåld spelar för att forma beteenden och vikten av positiva förebilder i samhället.