1. Förstärkning av känslor: Masker hjälpte till att överdriva karaktärernas känslor och uttryck. I en tid utan teatralisk belysning eller mycket sofistikerat scenhantverk tillät masker skådespelare att förmedla känslor och reaktioner effektivt.
2. Särskiljande karaktärisering: Masker hjälpte till att skilja karaktärer visuellt. Skådespelare kunde bära olika masker för att gestalta olika roller, vilket gör det lättare för publiken att följa handlingen mitt i refrängen och begränsade scenografier.
3. Enhet och symbolik: Masker hjälpte till att skapa enighet bland skådespelarna som medlemmar i kören och skapa en känsla av anonymitet. De bar också symboliska betydelser som resonerade med pjäsens teman och konflikter.
4. Rolltransformation: I grekisk teater porträtterade skådespelare ofta flera karaktärer i samma pjäs. Genom att helt enkelt byta masker kunde skådespelare sömlöst övergå från en roll till en annan.
5. Social betydelse: Masker gjorde det möjligt för skådespelare att utforska socialt relevanta teman och skildra samhälleliga hierarkier. I samband med Oidipus gjorde masker det möjligt för skådespelare att undersöka maktdynamiken och huvudpersonens tragiska fall.
6. Religiösa undertoner: Grekisk teater hade religiösa rötter, och masker ansågs ha en gudomlig betydelse. De kopplade ihop pjäserna med ritualer, myter och gudarna, vilket skapade en uppslukande och rituell atmosfär.
7. Närvaro större än livet: Masker hjälpte till att framkalla en känsla av storhet och förstärkte den dramatiska effekten. De fick karaktärerna att verka större än livet, vilket förstärkte deras auktoritet och inverkan på berättelsen.
8. Könsrepresentation: I antikens Grekland utfördes kvinnliga roller ofta av manliga skådespelare. Masker underlättade porträtteringen av kvinnliga karaktärer och utforskandet av könsdynamik.
Användningen av masker i Oidipus spelade en avgörande roll för att förbättra publikens upplevelse och förmedla de komplexa berättelserna och moraliska lärdomar som ingår i pjäsen.