En dag får Laura en ny patient, en ung flicka som heter Cristina, som har varit stum ända sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka. Cristinas traumatiserade tillstånd beror på bilolyckan som också tog hennes föräldrars liv och lämnade henne med ett djupt psykiskt ärr.
När Laura börjar arbeta med Cristina upptäcker hon att flickan inte är det enda barnet på centret som kämpar med djupt rotade känslomässiga problem. Varje barn har sin unika berättelse om smärta och trauma.
Laura utvecklar snabbt ett band med Cristina och de andra barnen när de öppnar upp för henne och anförtror henne sina djupaste rädslor och hemligheter. Hon får veta att många har upplevt övergrepp, försummelse och övergivenhet. Deras känslomässiga ärr är djupa och har gjort att de känner sig vilsna och ensamma.
Fast besluten att hjälpa dem att läka, använder Laura olika terapeutiska tekniker för att hjälpa dem att bearbeta sina trauman och påbörja återhämtningsresan. Genom konstterapi, musikterapi och gruppsessioner börjar barnen uttrycka sina uppdämda känslor och återuppbygger långsamt sitt förtroende för världen.
Genom hela filmen avslöjas det att Laura själv inte är immun mot känslomässiga kamper. Hon bär på sina personliga trauman och oro, som härrör från hennes barndom, som hon konfronteras med när hon engagerar sig med barnen.
När hon fördjupar sig i barnens liv och deras läkningsprocess börjar Laura knyta starka band med dem. Deras berättelser berör henne djupt, och hon blir fast besluten att hjälpa dem att hitta lycka och hopp för framtiden.
Men centrets chef, Simón, blir oroad över Lauras intensiva engagemang med barnen och hennes okonventionella inställning till terapi. Han tror att det kan vara skadligt snarare än fördelaktigt. Laura blir frustrerad över sin skepsis och motstridiga metoder, och spänningen dem emellan eskalerar.
I en avgörande scen bestämmer sig Cristina för att konfrontera sin undertryckta sorg genom att äntligen tala om bilolyckan och förlusten av sina föräldrar. Hennes handling av mod inspirerar de andra barnen att möta sina egna demoner, vilket resulterar i ett kraftfullt genombrott.
När barnen går vidare på sin helande resa börjar de bilda djupa vänskaper och stödja varandra genom sina gemensamma upplevelser. Laura bevittnar deras förvandling och inser den positiva inverkan hon har gjort i deras liv.
Men filmen tar en mörk vändning när Simón insisterar på att ge elektrochockterapi till ett av barnen och hävdar att det är det enda effektiva sättet att bota dem. Laura motsätter sig häftigt denna behandling av rädsla för att den kan skada barnen.
I en klimatkonfrontation avslöjar Laura centrets oetiska metoder för myndigheterna, vilket leder till att Simón arresteras. Centret stängs ner och barnen placeras i mer lämpliga vårdlokaler.
I efterdyningarna reflekterar Laura över den inverkan hon har haft på barnen och de lärdomar hon har lärt sig av dem. "Barn" fungerar i slutändan som en kraftfull kommentar om motståndskraften och styrkan hos barn som har mött enorma trauman och den avgörande rollen som empati och förståelse spelar för att hjälpa dem att läka.