Sociala normer: I det elisabethanska England ansågs det olämpligt för kvinnor att uppträda på scenen. Detta berodde på tron att kvinnor borde vara blygsamma och reserverade, och att uppträda offentligt skulle ses som opassande.
Juridiska begränsningar: Det fanns också lagliga restriktioner för kvinnor att uppträda på scenen. År 1597 utfärdade Londons överborgmästare ett dekret禁止任何人穿异装在舞台上表演。这意味着任何惧在舞台惧在舞台人，无论男女，都必须是男孩.
Pojkskådespelare: Pojkskådespelare var speciellt utbildade för att spela kvinnliga roller. De började ofta sin träning i unga år och lärde sig att sjunga, dansa och agera. De skulle också få lära sig att klä sig och bete sig som kvinnor.
Pojkskådespelare var mycket populära bland publiken. De sågs som mer begåvade än vuxna kvinnor, och de var ofta mer fysiskt attraktiva. De var också mer mångsidiga och kunde spela ett bredare spektrum av roller.
Användningen av pojkskådespelare i Shakespeares pjäser var en stor del av den elisabethanska teaterupplevelsen. Det var en praxis som var unik för denna tid och plats, och det bidrog till att skapa några av de mest ikoniska föreställningarna i historien.