Polonius sätt att tänka:
* Mistanke och brist på förtroende: Han misstror helt klart Laertes och anser att han måste övervakas noga. Han antar att Laertes sannolikt ägnar sig åt last, även om det inte finns några bevis som stöder detta. Detta återspeglar en allmän misstro mot ungdomar och en tro på den mänskliga naturens inneboende ondska.
* Manipulation och bedrägeri: Han instruerar Reynaldo att använda svek och lögner för att få information om Laertes. Detta visar en brist på respekt för ärlighet och en vilja att använda underhandstaktik för att uppnå sina mål.
* Kontrollerande och överskyddande: Han vill utöva fullständig kontroll över Laertes liv, även när Laertes är borta på universitetet. Detta tyder på en kontrollerande och överbeskyddande natur som kväver oberoendet.
* Hyckleri: Polonius är, trots att han är en högt uppsatt tjänsteman, hycklande. Han föreläser Hamlet om farorna med att agera och visa känslor, men han ägnar sig själv åt ett mycket dramatiskt och manipulativt beteende.
Polonius sätt att agera:
* Lurigt och listigt: Hans instruktioner till Reynaldo är beräknade och manipulativa. Han planerar att utvinna information om Laertes beteende genom smarta knep.
* Orealistisk och out-of-touch: Hans antaganden om Laertes beteende är ofta felaktiga, vilket tyder på en bristande förståelse av världen bortom hans eget begränsade perspektiv.
* Alltför dramatisk: Han använder ofta överdrivet språk och gester, vilket framhäver hans tendens att vara dramatisk och teatralisk.
Sammanfattningsvis avslöjar Polonius instruktioner till Reynaldo en karaktär som är djupt misstänksam, kontrollerande, manipulativ och hycklande. Hans handlingar drivs av ett behov av att kontrollera och en misstro mot andra, vilket i slutändan bidrar till hans undergång i pjäsen.