Vad förväntade sig publiken av skådespelare?

Under den elisabetanska eran förväntade publiken att skådespelare skulle förkroppsliga karaktärerna de spelade med stor kroppslighet och vokalprojektion. De förväntades också vara mångsidiga och kunna spela en mängd olika roller, från kungar och drottningar till bönder och tjänare. Skådespelare var ofta tvungna att sjunga, dansa och utföra akrobatik. Dessutom förväntades de vara kunniga om pjäserna de framförde och att kunna leverera sina repliker med klarhet och känsla.

Här är några specifika saker som publiken förväntade sig av skådespelare:

* Höga röster: Globeteatern var en stor utomhuslokal, så skådespelare var tvungna att projicera sina röster för att bli hörda av alla i publiken.

* Klart tal: Skådespelare var tvungna att uttrycka sina ord tydligt så att publiken kunde förstå vad de sa.

* Fysikalitet: Skådespelare använde sina kroppar för att uttrycka känslor och förmedla mening. De skulle gestikulera, flytta sina ansikten och ändra sina ställningar för att skapa olika karaktärer.

* Mångsidighet: Skådespelare förväntades kunna spela en mängd olika roller, från kungar och drottningar till bönder och tjänare. De bytte ofta kostymer och peruker snabbt mellan scenerna.

* Kunskap om pjäserna: Skådespelare förväntades vara väl insatta i de pjäser de framförde. De repeterade ofta i månader innan en föreställning öppnade.

* Känslomässig uppriktighet: Skådespelare förväntades leverera sina repliker med känslor och övertygelse. De skulle ofta gråta, skratta och bli arga på scenen för att väcka sina karaktärer till liv.

Utöver dessa förväntningar förväntade sig publiken också att skådespelare skulle vara moraliska förebilder. De förväntades vara ett gott exempel för samhället och upprätthålla tidens värderingar.