Han använde olika tekniker för att tilltala sin breda publik:
Teman och språk :Shakespeares pjäser utforskade ofta universella teman som kärlek, förlust, makt, svek och mänsklig natur. Hans språkbruk var omväxlande, med poetiska och vältaliga tal för överklassen, samt humoristiskt och vardagsspråk för allmogen. Detta gjorde det möjligt för honom att få kontakt med olika medlemmar av publiken på en känslomässig och intellektuell nivå.
Inkludering :Shakespeare inkluderade karaktärer från olika sociala skikt, såsom kungar, adelsmän, vanliga människor och dårar, vilket gjorde det möjligt för människor från olika bakgrunder att relatera till karaktärerna på scenen. Han använde också crossdressing och omkastning av könsroller för att utmana samhälleliga normer och tilltala en bredare publik.
Komedi och humor :Shakespeares pjäser inkorporerade ofta humor, ordlek och kvick dialog, som tilltalade den populära smaken för underhållning. Hans komedier togs emot särskilt väl av alla nivåer i samhället, och överbryggade sociala klyftor.
Historia och mytologi :Shakespeare hämtade inspiration från historiska händelser, mytologi och folklore för att skapa sina pjäser. Dessa referenser var bekanta för människor från olika bakgrunder, vilket gjorde att de kunde relatera till berättelserna på en kulturell nivå.
Spektakel och musik :Shakespeares pjäser innehöll inslag av spektakel, såsom utarbetade kostymer, sceneffekter och musik, vilket ökade underhållningsvärdet och lockade publik från alla sociala grupper.
Sammanfattningsvis skrevs Shakespeares pjäser för att tilltala en mångfald av publik över sociala klasser och bakgrunder. Hans skickliga berättande, universella teman och varierande språkanvändning gjorde att han kunde få kontakt med människor på olika nivåer och skapa verk som fortsätter att resonera hos publiken än i dag.