Här är en uppdelning:
* Problemet är löst: Pjäsens kärnkonflikt är Felix Ungers krockande personligheter, den snygga och neurotiska karaktären, och Oscar Madison, den röriga och sorglösa. Under hela pjäsen leder deras försök att leva tillsammans till ständiga argument och frustration. Till slut erkänner de att deras olikheter är för mycket att hantera, och Oscar bestämmer sig för att flytta ut.
* Möjlighet till avstämning: Medan de initialt är arga och frustrerade, finns det en känsla av försoning när de inser sitt beroende av varandra. Oscar säger till och med "Jag kanske kommer tillbaka, kanske inte. Man vet aldrig", och lämnar dörren öppen för en framtida återförening.
* Hoppas på förändring: Slutet antyder att både Felix och Oscar är öppna för att ändra sina beteenden, och erkänner att deras individuella vanor är problematiska. Detta innebär att de kanske kan fungera bättre som rumskamrater om de lär sig att kompromissa och anpassa sig.
Sammantaget lämnar slutet av "Det udda paret" publiken med en känsla av hopp och möjlighet för de två karaktärerna. Även om deras relation kan vara ansträngd, finns det en chans till försoning och tillväxt, vilket antyder möjligheten till en framtid där de kan hitta en balans och leva tillsammans på ett mer harmoniskt sätt.