I början av pjäsen är Macbeth och Banquo nära vänner och vapenkamrater. De har kämpat sida vid sida i strid, och Macbeth respekterar och beundrar Banquo. Men efter att Macbeth mördat Duncan och blivit kung, börjar han känna sig skyldig och paranoid över sitt brott. Han är rädd att Banquo ska upptäcka hans hemlighet och avslöja honom, så han blir alltmer avlägsen och misstänksam mot Banquo.
I den här scenen når Macbeths paranoia sin höjdpunkt. Han har ordnat att Banquo och hans son Fleance mördas, och han väntar ivrigt på beskedet om deras död. Han är så upptagen av sin skuld och rädsla att han knappt kan fungera. När han ser Banquos spöke på banketten blir han livrädd och börjar rave. Den här scenen visar hur långt Macbeth har fallit från den ädla krigare han var i början av pjäsen. Han är nu en trasig och skuldtyngd man, hemsökt av konsekvenserna av sina handlingar.