1. Oidipus upptäckt av hans sanna identitet:
En av de centrala peripetierna i pjäsen inträffar när Oidipus upptäcker att han omedvetet har dödat sin far, Laius, och gift sig med sin mor, Jocasta. Denna uppenbarelse kommer som en chock för Oidipus, som hade letat efter Laius mördare och trodde att han var Thebes räddare. Upptäckten förändrar hans liv totalt och sätter honom på en väg av självförstörelse.
2. Blindhetsmetaforen:
Efter att ha lärt sig sanningen om sitt förflutna förblindar Oidipus sig själv som en form av straff för sina handlingar. Denna fysiska peripeteia symboliserar hans inre blindhet och förstörelsen av hans värld. Oidipus blindhet fungerar som en metafor för hans oförmåga att se sanningen och konsekvenserna av hans handlingar.
3. Creons uppenbarelse:
En annan peripeteia uppstår när Creon, Oidipus svåger, avslöjar att oraklet hade förutspått att Oidipus skulle döda sin far och gifta sig med sin mor. Denna uppenbarelse lägger till ytterligare ett lager av tragedi till Oidipus berättelse, eftersom det visar att hans öde var förutbestämt och att han till slut var maktlös att undkomma det.
4. Jocastas självmord:
Pjäsen når en klimax när Jocasta, Oidipus mamma och fru, begår självmord efter att ha upptäckt sanningen om deras förhållande. Denna händelse förvärrar ytterligare Oidipus lidande och skuld, eftersom han ensam får möta konsekvenserna av sina handlingar.
Dessa fall av peripeteia i Oedipus Rex skapar en känsla av dramatisk ironi, där publiken är medveten om sanningen medan huvudpersonen förblir i okunnighet. De plötsliga vändningarna och förändringarna i förmögenhet bidrar till pjäsens tragiska karaktär och framkallar medlidande och rädsla hos publiken, vilket är nyckelelement i den aristoteliska tragedin.