1. Spela som en återspegling av naturen:
Filosofer och forskare började se lek som en inneboende aspekt av den mänskliga naturen. De observerade att djur ägnar sig åt lekfulla aktiviteter, och de utvidgade denna observation till människor och hävdade att lek inte bara är ett oseriöst tidsfördriv utan en viktig del av vårt naturliga sinnelag.
2. Lek och fysisk utveckling:
1600-talet bevittnade ett växande erkännande av lekens betydelse för den fysiska utvecklingen. Utbildningstänkare och läkare betonade rollen av fysisk träning och utomhuslek för att främja hälsa, styrka och koordination.
3. Lek och mental utveckling:
Utöver dess fysiska fördelar blev leken också alltmer erkänd som bidragande till mental utveckling. Pedagoger betonade att lek främjar kreativitet, fantasi och intellektuell tillväxt. De hävdade att lek tillåter individer att utforska sin miljö, experimentera med nya idéer och utveckla problemlösningsförmåga.
4. Lek och social utveckling:
De sociala aspekterna av leken uppmärksammades under denna period. Forskare observerade att lek ger barn en möjlighet att lära sig interagera med andra, utveckla empati och navigera i sociala situationer. Leken sågs som ett medel för socialisering och moralisk utveckling.
5. Spel och konstnärligt uttryck:
1600-talet upplevde en ökad uppskattning av lekens roll i konstnärliga uttryck. Lekfulla element började dyka upp i litteratur, konst och musik, som insåg lekens kreativa och fantasifulla potential.
6. Diversifiering av spelaktiviteter:
På 1600-talet skedde en expansion av lekaktiviteter bortom sport och spel. Inomhusnöjen, brädspel, leksaker och fantasifulla lekar blev allt mer populära, vilket speglar en bredare förståelse av lek som mångsidig och mångfacetterad.
Sammantaget markerade 1600-talet en vändpunkt i uppfattningen av lek, eftersom den började ses som en integrerad aspekt av människans natur och utveckling, med betydande bidrag till fysisk, mental, social och konstnärlig tillväxt.