1. Ursprung:Noh-teatern utvecklades under 1300-talet från olika genrer av föreställning som dengaku, sarugaku och kagura, och var till stor del influerad av Zen-estetik och medeltida kulturella metoder.
2. Maskerade föreställningar:En av de mest utmärkande egenskaperna hos Noh-pjäser är användningen av masker. Skådespelare bär masker snidade av cypressträ, som representerar olika karaktärer, känslor och övernaturliga väsen,
3. Musikackompanjemang:Noh-framträdanden ackompanjeras av musik som spelas på instrument som Nohkan (en bambuflöjt), Ko-tsuzumi (liten timglasformad trumma), O-tsuzumi (stor timglasformad trumma) och en Taiko (stor pipa) trumma).
4. Kostymer:Noh teaterskådespelare bär extravaganta kostymer gjorda av vackra brokader, siden och andra tyger, som symboliserar deras karaktärs status och sociala positioner.
5. Scener:Noh-föreställningar äger rum på en enkel träscen som kallas "butai", som vanligtvis är konstruerad med ett tak som stöds av fyra pelare och har en symbolisk tall i mitten.
6. Skådespelartekniker:Noh skådespeleri bygger på konceptet 'jo-ha-kyu', ett mönster av långsam introduktion, utveckling och klimax. Rörelser och gester är långsamma, kontrollerade och mycket stiliserade.
7. Kyogen-mellanspel:Noh-pjäser blandas ofta med komiska mellanspel som kallas "kyogen", som ger en lättsam kontrast till de allvarliga Noh-pjäserna och erbjuder komisk lättnad.
8. Berättande:Noh-pjäser berättar ofta historier baserade på berättelser från japansk historia, folklore och mytologi, som utforskar teman som kärlek, natur, dödlighet och sökandet efter upplysningar
9. Symbolik och estetik:Noh-teatern lägger stor vikt vid symbolik, med skådespelare som ofta representerar arketyper eller abstrakta begrepp, och de visuella elementen på scenen bär djupare betydelser.
10. UNESCO-erkännande:2008 utsåg UNESCO Noh-teatern som ett immateriellt kulturarv för mänskligheten, vilket framhävde dess exceptionella bidrag till världens kulturella mångfald.