En av den fysiska teaterns nyckelpionjärer anses vara den ryske regissören Vsevolod Meyerhold, som utvecklade begreppet "biomekanik" i början av 1900-talet. Meyerholds arbete fokuserade på att träna skådespelare att använda sina kroppar uttrycksfullt och exakt för att förmedla känslor, idéer och berättelser. Hans tillvägagångssätt påverkade många senare teaterutövare och bidrog till att etablera grunden för fysisk teater som en distinkt form.
En annan inflytelserik figur i utvecklingen av fysisk teater är Jacques Lecoq, en fransk skådespelare, lärare och regissör. Lecoq grundade École Internationale de Théâtre Jacques Lecoq i Paris, som blev ett välkänt centrum för utbildning av skådespelare i fysisk teater. Lecoqs tillvägagångssätt betonade användningen av mime, maskarbete och improvisation för att utveckla fysiska och kreativa färdigheter.
Andra anmärkningsvärda bidragsgivare till utvecklingen av fysisk teater inkluderar:
* Jerzy Grotowski, en polsk teaterregissör känd för sin utforskning av skådespelarens fysiska och känslomässiga närvaro på scenen.
* Eugenio Barba, en italiensk teaterregissör och teoretiker som grundade Odin Teatret i Danmark, med fokus på tvärkulturella teaterpraxis och skådespelarutbildning.
* Pina Bausch, en tysk koreograf och dansare som införlivade element av fysisk teater i sina dansproduktioner.
Dessa individer, bland andra, spelade betydande roller i att forma och popularisera fysisk teater som en distinkt form av teatralisk uttryck som betonar kroppslighet, rörelse och artistens kropp som central för den konstnärliga upplevelsen.