1. Scenanvisningar:
* Teckenåtgärder: "Han *går* sakta till fönstret och stirrar ut."
* Karaktärsrörelse: "Hon *går över* till bordet och tar upp ett brev."
* Ljudeffekter: "*Fotsteg ekar* i korridoren."
* Inställningsbeskrivning: "*Rummet är svagt upplyst.*"
2. Tanke eller berättande:
* "Han tänker för sig själv, *Vad har jag gjort?*"
* "En röst viskar, *Du kan inte fly från ditt förflutna.*"
3. Betoning:
* "Jag *kommer* inte att ge upp!"
* "Detta är det *viktigaste* beslutet i mitt liv."
Varför kursiv stil?
* Tydlighet: Skiljer scenanvisningar från dialog, vilket gör manuset lättare att läsa och förstå.
* Riktning: Ger tydliga instruktioner för skådespelare och regissörer.
* Betoning: Framhäver viktig information eller inre tankar.
Obs! Dramatiker kan använda olika konventioner för scenanvisningar. Ibland använder de parenteser ( ) , parenteser [ ] , eller helt enkelt vanliga teckensnitt. Det är viktigt att kontrollera den specifika pjäsens formatering för att säkerställa att du förstår dramatikerns avsikt.