1. Sökmotiv: Wagner använde ledmotiv, återkommande musikaliska fraser eller teman, för att representera specifika karaktärer, känslor eller föremål i dramat. Dessa ledmotiv introducerades ofta i orkestern innan deras tillhörande karaktärer eller händelser dök upp på scenen, vilket skapade en känsla av förväntan och koppling mellan musiken och dramat.
2. Orkestermellanspel: Wagner använde ofta orkestrala mellanspel mellan scener eller akter för att reflektera och kommentera den föregående scenhandlingen. Dessa mellanspel gav möjligheter för orkestern att förmedla känslor och berätta om händelser utan dialog eller fysisk rörelse på scenen.
3. Melodiskt och harmoniskt uttryck: Wagners musik var mycket uttrycksfull och använde rika melodier, harmonier och orkesterfärger för att framkalla specifika stämningar och atmosfärer. Orkesterns musikaliska språk speglade karaktärernas känslomässiga tillstånd och de dramatiska situationer som utspelade sig på scenen.
4. Användning av hela orkestern: Wagner utökade orkesterns roll i sina musikdramer och utnyttjade alla sektioner för att skapa en rik och varierad ljudbild. Han behandlade orkestern som ett enhetligt instrument, kapabelt att uttrycka ett brett spektrum av känslor och färger, stödja och förstärka handlingen på scenen.
5. Ljudsymbolik: Wagner använde specifika orkestertekniker för att representera eller symbolisera föremål eller handlingar i dramat. Till exempel kan han använda instrument med hög tonhöjd för att beteckna en känsla av höjd eller andlighet eller låga instrument för att antyda mysterium eller mörker.
6. Kontrapunktiskt skrivande: Wagner använde ofta komplex kontrapunktisk skrift, där flera musikaliska linjer och melodier vävdes samman samtidigt. Denna invecklade musikaliska struktur speglade komplexiteten i de dramatiska berättelserna och karaktärsrelationerna.
7. Kromatik och tonalitet: Wagners musik använde ofta kromatiska harmonier och ovanliga tonala skiftningar, vilket skapade en känsla av instabilitet och oro i den musikaliska atmosfären. Dessa musikaliska element förstärkte den dramatiska intensiteten och känslomässiga djupet i scenhandlingen.
8. Integration av röst och orkester: Wagner integrerade noggrant sångarnas röster med orkestern, så att de smälte samman sömlöst. Orkestern gav en rik musikalisk bakgrund som stödde och kompletterade sånglinjerna, vilket förstärkte den övergripande dramatiska effekten.
Sammantaget syftade Wagners nya musikdrama till att skapa en enhetlig upplevelse där musik, drama och scenkonst var oupplösligt sammanlänkade. Genom att använda ledmotiv, orkestermellanspel, uttrycksfulla melodier och harmonier skapade Wagner en djup koppling mellan musiken och scenhandlingen och fördjupade publiken i en mångsinnelig upplevelse.