- Mästerligt språk och poesi :Shakespeares språkbruk saknade motstycke. Hans pjäser är fyllda med rika och vältaliga dialoger, poetiska bilder och kvicka ordspel. Skönheten i hans språk fängslade publiken och gjorde hans pjäser intellektuellt stimulerande.
- Mångfaldiga karaktärer och teman :Shakespeares pjäser har ett brett utbud av karaktärer, från kungar och drottningar till dårar och bönder. Han utforskade olika teman som kärlek, svek, ambition, makt, svartsjuka och mänsklig natur. Denna mångfald gjorde det möjligt för publik från olika sociala bakgrunder att relatera till pjäserna på någon nivå.
- Dramatisk spänning och konflikt :Shakespeares pjäser är skickligt uppbyggda för att skapa dramatisk spänning och konflikt. Han använde ofta handlingsredskap som felaktiga identiteter, missförstånd och oväntade vändningar för att hålla publiken engagerad och ivriga att se hur historien utvecklas.
- Humor och intelligens :Shakespeares pjäser är kända för sin humor och kvicka skämt. Han inkorporerade komiska element för att underhålla publiken, vilket gav lindring från de mer allvarliga eller tragiska aspekterna av pjäsen.
- Anslutning till samtida evenemang :Shakespeares pjäser speglade ofta det sociala, politiska och kulturella sammanhanget i det elisabethanska England. Publiken kunde relatera till de händelser och teman som presenterades på scenen, vilket gör pjäserna relevanta och tankeväckande.
Sammantaget var Shakespeares pjäser redan spännande och tilltalande för den elisabethanska publiken på grund av hans exceptionella berättande, språkliga behärskning och förmåga att fånga mänskliga känslor och upplevelser.