* "Gudomligt mandat": Babyloniska kungar hävdade att deras makt gavs av gudarna. Detta var en vanlig motivering för styre i den antika världen.
* "Armstyrka": Den babyloniska militären var känd för sin makt och var avgörande för att utöka kungarikets territorium och behålla kontrollen.
* "Gudarnas visdom": Babyloniska kungar sågs som mellanhänder mellan gudarna och folket, och de förlitade sig på spådomar och religiösa ritualer för att vägleda deras beslut.
* "Resurskontroll": Det bördiga landet Mesopotamien möjliggjorde en stark ekonomi, som gav de resurser som var nödvändiga för en kraftfull militär och ett blomstrande samhälle.
* "Traditionens legitimitet": Babyloniska kungar byggde på sina föregångares traditioner och prestationer, vilket bidrog till att stärka deras position och hävda legitimitet.
I slutändan var maktkällan för babyloniska kungar en kombination av dessa faktorer, med den relativa betydelsen av varje förändring över tiden.