Vad beskriver Shakespeare i sonett 73?

Shakespeare beskriver sig själv i Sonnet 73 som "den tiden på året du kanske i mig ser / när gula löv, eller inga eller få, hänger / På de grenar som skakar mot kylan, / Kala förstörda körer, där sent sjöng söta fåglar." Detta bildspråk antyder att Shakespeare befinner sig i sitt livs vinter, och att hans kreativa krafter börjar avta. Han jämför sig med ett träd som tappat sina löv och med en kör som har tystnat. Detta tyder på att han känner en känsla av saknad och ånger, och att han är medveten om att hans tid håller på att ta slut. Dikten innehåller dock också en ton av trots. Shakespeare hävdar att han inte kommer att ge efter för förtvivlan, och att han kommer att fortsätta att skapa poesi även i motgångar. Detta tyder på att han fortfarande är fast besluten att göra det bästa av sin återstående tid och att han är säker på sin förmåga att producera arbete av bestående värde.