Genom hela dikten förtärs talaren av sin sorg och minnen av sin förlorade kärlek, Lenore. Korpens ständiga svar av "Nevermore" fungerar som en grym påminnelse om dödens slutgiltighet, och betonar att det inte finns något hopp om försoning eller återförening med Lenore. Denna upprepning blir en hemsökande refräng som ekar talarens mentala tillstånd, vilket understryker hans plåga och meningslösheten i hans strävan efter tröst.
Dessutom får händelsen av korpens uttalande av "Aldrig" en symbolisk dimension. Den kapslar in talarens existentiella kris och representerar mörkret, förtvivlan och osäkerheten han möter. Korpens orubbliga upprepning av ordet antyder att talarens lidande kommer att bestå, och det finns ingen flykt från hans psykologiska ångest.
Poes användning av denna centrala händelse är mästerligt utformad för att skapa en djupgående inverkan på läsaren. Upprepningen av "Nevermore" genererar en oroande rytm som ekar genom dikten och speglar talarens sinnestillstånd. Det blir en oförglömlig symbol för sorgens obevekliga natur och den mänskliga oförmågan att övervinna spöket av död och förlust.
Således framstår händelsen av korpens ständiga uttalande av "Aldrig" i dikten som ett centralt ögonblick som driver berättelsen, förstärker känslorna och förkroppsligar de centrala teman i "Korpen".