Vad föreslår talaren att sann kärlek finns i sonett 116?

I Sonnet 116 föreslår talaren att sann kärlek är en kärlek som inte är föremål för förändring eller förfall, en kärlek som är konstant och bestående. Talaren säger att sann kärlek är "ett ständigt fastställt märke" som inte "skakas" av "Fortunes blast" eller "sommarens arrende" (rad 12-14). Med andra ord, äkta kärlek påverkas inte av yttre omständigheter, såsom goda eller dåliga lycka, eller tidens gång.

Talaren säger också att sann kärlek är "ett lysande ljus" som vägleder och lyser upp vägen för älskare, även i motgångar (rad 15). Sann kärlek är en källa till styrka och tröst som kan hjälpa älskare att övervinna alla utmaningar de kan ställas inför.

Kort sagt, talaren föreslår att sann kärlek är en kärlek som är konstant, bestående och starkare än någon yttre kraft. Det är en kärlek som kan vägleda och belysa vägen för älskare, även i motgångar.