Polonius och kungen utarbetar en plan för att spionera på Hamlet och bekräfta sina misstankar om hans galenskap. De instruerar Ophelia att interagera med Hamlet och försöka få fram information från honom medan hon övervakas noga. Polonius tror att om Hamlets galenskap orsakas av hans kärlek till Ophelia, kan hon användas som ett verktyg för att förstå hans sinnestillstånd.
Ophelias reaktion på hur Hamlet talar till henne:
När Hamlet möter Ophelia, behandlar han henne till en början med vänlighet och tillgivenhet, och påminner om deras tidigare tider tillsammans. Men när samtalet fortskrider förändras hans beteende drastiskt. Hamlet blir hård, kritisk och till och med grym i sitt tal mot Ophelia. Han anklagar henne för att vara oärlig, avvisande och otrogen.
Ophelia är chockad och djupt sårad av Hamlets ord. Hon vädjar till honom att sluta och uttrycker sin förvirring över hans plötsliga attitydförändring. Hon kan inte förstå varför mannen hon en gång älskade och beundrade nu behandlar henne med sådant förakt och grymhet.
Ophelias reaktion är en blandning av förvirring, smärta och sårbarhet. Hon slits mellan sin kärlek till Hamlet och den hårda verkligheten i hans beteende. Mötet gör henne känslomässigt upprörd och fungerar som en katalysator för hennes mentala nedgång, vilket i slutändan leder till hennes tragiska bortgång.